> Michael Hanekes amerikanska version av Funny games förefaller vara en karbonkopia av hans österrikiska fintortyrporr från 1997. Scen för scen. Mottagandet i USA är splittrat men övervägande negativt, enligt Metacritic. AO Scott i New York Times: ”On a few occasions Mr. [Michael] Pitt turns to address the audience directly, mocking us for rooting for Ann and George’s survival, deriding our desire for neat resolutions. At these moments, using techniques that might have seemed audacious to an undergraduate literary theory class in 1985 or so, the film calls attention to its own artificial status. It actually knows it’s a movie! What a clever, tricky game! What fun! What a fraud.” (För mer om den fina gränsen mellan skrämsel och effektsökeri, bland annat, läs Mattias Löwhagens text i nya flm.)
> Att en ”europeisk intellektuells” kritik av ett implicit amerikanskt underhållningsvåld möter rynkade kritikerfejs i USA är väl ungefär lika oväntat som att Sean Penns Into the wild hälsades av utslätade ansiktsdrag. Filmen om Chris McCandless samhällsfrånvända civilisationskritik, i form av en ödesdiger egotripp ute i vildmarken, hyllades ju för sin amerikanska romantiska individualism (tänk Thoreau). Och för de lika amerikanska vida vidderna, såklart. Likaså i Sverige, av någon anledning. Carl-Johan Malmberg medger i Svenska dagbladet att det blir för mycket ”National Geographic-fotografi” men tycker ändå om ”brygd[en] av ärkeamerikansk mytologi om mannens förbund med naturen, utanförskapets sanning och vagabonderandets frihet”. Själv irriterar jag mig filmen igenom på en barnsligt egocentrisk McCandless, som Penn knappt vågar ifrågasätta av rädsla för att kantstöta glorian. Jag förstår inte heller att Penn kommer undan med att utmåla hans föräldrar som skurkarna i dramat. McCandless söker sanningen i naturen på grund av en förljugen uppväxt? Kom igen.
> SVT Play är gratis (nåja), men för att se, säg, Let’s dance på TV4 Anytime får man betala 49 kronor i månaden. Med andra ord: på tv är Let’s dance gratis, på internet kostar Let’s dance pengar. Obegripligt. Igår skrev Walter Mossberg om Hulu, webbsatsningen av NBC och News Corp. Hulu är till skillnad från TV4 Anytime gratis, men på Hulu är å andra sidan utbudet magert. Och dessa halvhjärtade satsningar lanseras alltså samtidigt som piratalternativen blir bättre och bättre, både i fråga om användarvänlighet och utbud, för att inte tala om pris. (Ja, det är ibland lättare sagt än gjort att se någon skillnad på pirat- och storbolagsstyrda sajter. ZML, till exempel, kallar The Economist för ”a pirate site” medan Pontus Schultz kallar den ryska sajten för den ”hippaste legala filmnedladdningssajten just nu” i Veckans affärer.) Tur för TV4 att Let’s dance sannolikt inte står överst på någons nedladdningslista.
