fbpx
Jonas Holmberg, 28 februari 2008

Sexexposé

Vi har letat reda på sexscenerna i 2007 års svenska filmer och bett Carl-Michael Edenborg, Emma Gray Munthe, Anja Hirdman, Johanna Koljonen, Marcus Lindéen och Edda Manga undersöka saken. De såg karlar kåta som katter, tjejer som glor upp i taket och en ung kille som vill ”betala tillbaka”.

År 1965, mitt under den sexuella revolutionens årtionde, undersökte filmkritikern Leif Krantz hur sexualitet skildrades i den svenska filmen. Men han såg inte lättfotade sommarkvällar i skärgården utan oortodoxt kopulerande i Ingmar Bergmans Tystnaden, njutningsfattiga konstellationer i Mai Zetterlings Älskande par, och en Thommy Berggren som ”mer eller mindre” våldtar Harriet Andersson i Jörn Donners En söndag i september. Hans slutdom var obarmhärtig: ”närapå varenda svensk filmregissör skildrar kärleken som något frånstötande eller som ett hot … Varför har filmregissörerna så dåliga erfarenheter?” Hur ser då det svenska filmsexet ut idag under den rådande så kallade sexualiseringen av samhället? Vi har letat reda på sexscenerna i 2007 års svenska filmer och bett sex personer undersöka saken. Säkert har vi missat några scener, men i urvalet ingår scener från både de mest sedda filmerna (Arn –tempelriddaren, Se upp för dårarna) och från kritikerfavoriterna (Du levande, Darling). Vi intervjuade de medverkande var för sig, några via telefon, några via mail, och arrangerade svaren tematiskt. De såg karlar kåta som katter, tjejer som glor upp i taket och en ung kille som vill ”betala tillbaka”.


Medverkande:

Carl-Michael Edenborg
Idéhistoriker och kaféinnehavare. Driver Vertigo förlag, som bland annat ger ut erotisk litteratur.

Emma Gray Munthe
Filmkritiker på Aftonbladet. I boken Even fucking needs directing som snart ges ut intervjuar hon filmregissörer om hur de ser på filmsex.

Anja Hirdman
Medieforskare. I boken Den ensamma fallosen som ges ut i mars diskuterar hon manlig sexualitet och den seriösa penisen.

Johanna Koljonen
Filmkritiker. Studerar litteraturvetenskap i Oxford.

Marcus Lindéen
Regissör och manusförfattare. Arbetar just nu med sin första film Ångrarna, baserad på hans pjäs med samma namn. Den handlar om två män som ångrar att de opererade om sig till kvinnor.

Edda Manga
Idéhistoriker. Tilldelades Cliopriset för avhandlingen Gudomliga uppenbarelser och demoniska samlag.


 

Jonas: Är det viktigt hur sexualitet skildras på film?

Johanna: Ja, det är klart, film är ju en av de kommunikationsformer vi använder för att definiera normalt beteende.

Marcus: Ibland är det ju viktigt bara att sexualitet visas på film. Som bög har man ju varit helt svältfödd på homosex till exempel. Jag kommer ihåg vilken sensation jag tyckte att det var när Micke i Rederiet skulle hångla med en kille första gången. Bara för att de faktiskt visade något som bekräftade min egen sexualitet. Och som ingick i någon slags ”normal” kontext och inte var nerladdade porrbilder på nätet, typ.

Emma: Det är precis lika viktigt som att förmedla vilken annan känsla som helst för att en film ska bli bra. Det finns inte ”bra” och ”dåliga” sätt att skildra sex och sexualitet – men det är väldigt viktigt att sex skildras ur olika perspektiv, och att olika typer av sexualitet och sex skildras. Gränserna för vad som tillåts i mainstreamfilmer och inom vilka åldersgränser blir hårdare och hårdare.

Edda: I den mån som film, litteratur och andra av de berättande konstarterna vill skildra hur det är att vara människa så är det absolut nödvändigt att skildra sexualiteten. Det är ju en väldigt viktig del av människans liv. Och den allmänna bilden jag får av de här scenerna är att någonting hänt med den svenska synden. Det finns ingen synd! Det finns ingen njutning! Framför allt för kvinnornas del.

Carl-Michael: Det är mycket viktigt hur sexualitet skildras. Det är skandalöst att filmskaparna fortfarande predikar den gamla sexmoralen, med dess betoning på övergrepp och tvång. Om detta är ett års samlade svenska filmsexscener så är det riktigt illa. Ångestladdade bilder av icke-njutande kvinnor på rygg i missionärsställning med flåsande män har nog minst lika dåligt inflytande som internetporrens usla köttfabriker.

Anja: Just tjejernas ointresse verkar vara något som ska definiera en realistisk framställning. Jag tycker att en samtida sexskildring börjar etableras, som inte är pornografisk eller hyperestetiserad utan används som ett realistiskt berättandegrepp. Och det verkar vara beroende av att det inte är njutning fullt ut. Det är ett sätt att skilja sig från pornografin där båda ska njuta.

Carl-Michael: Pornografin utgör uppenbarligen ett non plus ultra, en radikal gräns för svenska filmskapare. Åskådaren FÅR INTE bli kåt av filmen, den får inte gå att runka till. Lite märkligt eftersom kärleksscener förväntas få oss att känna romantiska känslor, tragiska scener förväntas få oss att gråta, otäcka scener att bli rädda. Men sexscener får inte väcka sexuella känslor. Njutning är alltså tabu. Detta visas väl också av att de allra flesta scenerna skildrar icke-njutningsfylld sex.

Johanna: Njutning är tydligen något som det är pinsamt att önska sig. I de flesta sexscenerna njuts det ganska lite, och kvinnorna är systematiskt förfördelade. Vilket är deras eget fel också, eftersom de inte kommunicerar alls om vad de rent konkret vill ska hända. Egentligen var alla sexscener i Ciao bella och Linas kvällsbok väldigt bra. De beskriver tonårsfumlighet och allmänt misslyckat sex utan att det blir larvigt och utan att själva känslan av hur kåta alla är försvinner, samtidigt som det syns att sex handlar om många andra känslor också. Scenen i Linas kvällsbok där Lina förlorar oskulden, med romantiska inklippsbilderna av killen hon egentligen är kär i är en ypperlig filmisk representation av något jag åtminstone själv känner igen mig i.

Marcus: Det märks verkligen att regissörerna till Ciao bella och Linas kvällsbok funderat några extra gånger kring hur man ska skildra sex. Att man verkligen har velat göra det på ett bra sätt. Och vad kan vara mer inspirerande och betryggande för en ung publik att se än lite misslyckat sex. Jag gillade scenerna när Lina runkar av sin tråkiga kille, som hela tiden säger åt henne hur hon ska göra. Och hur hon sen, när han vill ”betala tillbaka”, inte vill och säger att hon har mens. Misslyckat sex känns trovärdigt på något avslappnat sätt. Inte så upphöjt och fixerat.

Edda: Det är en tematik som går igenom i flera scener, att kvinnor inte blir tillfredsställda. Och kvinnorna tycker på många sätt att männen är ganska klumpiga, men de har inte för avsikt att vara pedagogiska på något sätt. Både Lina och tjejen i Ciao bella påstod sig ha fått bara för att bli av med killen.

Emma: Jag tycker hyfsat illa om de flesta av de här scenerna, just för att tjejen antingen ligger och glor upp i taket som att sex inte intresserar henne över huvud taget, och/eller ställer upp för någon annans skull. Det ger en väldigt tråkig bild av kvinnlig sexualitet – och den bilden är väldigt vanlig både i de prisvinnande arthousefilmerna och i usla romcoms.

Carl-Michael: Uppenbarligen tror de flesta av filmskaparna att tjejer inte gillar sex eller åtminstone aldrig får tillfälle att ha sex på sina egna villkor. Ifall världen faktiskt skulle vara så genomrutten lär den inte bli bättre av att gång på gång oreflekterat bekräftas utan möjliga utvägar. I de flesta scenerna ligger kvinnor på rygg med särade ben med ett flåsande djur över sig.

Marcus: Jag ser en trend där kvinnans njutning verkligen fått lite mer utrymme. Det är ingen slump att det i tre av filmerna – Ciao bella, Linas kvällsbok och Allt om min buske – finns scener där mannen verkligen undrar om det gått för kvinnan. Och även om det kanske bara gick för kvinnan i en av de tre scenerna, så finns i alla fall frågan där. Och det känns ju som en konsekvens av ett mer feministiskt medvetet tänk, där man är mån om att inte bara fortsätta och cementera kvinnans roll som njutningsmaskin åt mannen.

Johanna: När jag såg filmerna överraskades jag av tonårskillarnas pliktkänsla, det som Danne i Linas kvällsbok kallar ”jag måste betala tillbaka”. Det är ju inte så sexigt men det bådar gott för den generationens sexliv.

Anja: Det finns en diskurs överlag om unga kvinnor och sexualitet, som inte handlar om lust utan om sjukdomar, konsekvenser, övergrepp, att tjejer ska lära sig säga nej. Det är inte lustinriktat. Och det tycker jag också att de här filmerna visar, att när sex bara ska vara med sådär som i Linas kvällsbok och Ciao bella så njuter de inte. Om sexualitet ska vara med som en realistisk del, varför kan tjejer aldrig njuta?

Edda: Om man vill vara snäll så skulle man kunna säga att filmskaparna har utvecklats, att de har blivit mer realistiska i sina skildringar av sexualitet. Och om man då är mer realistisk än när man var gladporrig eller när man var undersökande av gränserna för filmkonsten så skildrar man också en verklighet som är väldigt deprimerande och nedslående. Skildringarnas realism tyder på att filmskaparna har gett upp.

Carl-Michael: I de flesta scenerna skildras begär som ett socialt tvång. Det är alltså inte kåthet och njutning utan en vilja att vara till lags, ställa upp. I några filmer – Se upp för dårarna och Allt om min buske – visar begäret sig som en lek, vilket jag tycker verkar vara mer realistiskt.

***

Jonas: Finns det en modern eller samtida sexualitet?

Carl-Michael: Något av det mer spännande som hänt de senaste åren är väl sexradikalismens eller de sexpositivas revolt: från dess urvattnade form i Sex & The City till mer radikala och subkulturella uttryck. Finns inte ett spår av detta i scenerna.

Edda: Det går i samklang med utvecklingen som har skett i hur sexualiteten framställs i det offentliga rummet. Under tiden när man experimenterade med film hade man en väldigt positiv syn på sexualitet och framför allt en syn på att sexualiteten skulle ge frigörelse för kvinnornas del. Nu har tematiken under flera år varit att kvinnor blir utnyttjade och att sex är en del av en maktordning, snarare än att det skulle vara en väg till frigörelse. Jag vet inte hur representativa de här scenerna är för svenska nutida filmer, men det är väldigt långt bort från Blå och Gul och allt det där.

Anja: Sverige är ju ett speciellt land, eller har varit, när det gäller sexualitet. Det har länge funnits en idé om att vi ska lära oss njutning genom att prata om sexualitet. RFSU startade på 30-talet. Vi blev det första landet i världen med obligatorisk sexualupplysning på 50-talet. Sedan har vi hela den här skandinaviska traditionen av upphetsande kunskapsfilmer som kom på 70-talet, och de här tidiga porrfilmerna som var lite danskt gladporriga i sin form. Den traditionen har byggt på sexualitet som något naturligt. Och ganska oestetiskt, man ligger med varandra och gör en massa saker.

Det är en tradition som kanske börjar dyka upp igen. I Allt om min buske är det där väldigt avdramatiserat, nakenheten är väldigt avdramatiserad. Särskilt hans nakenhet då. Att berättarmässigt avdramatisera det sexuella, att visa att det kan vara ganska tyst och tråkigt är också är en skandinavisk tradition. För det avdramatiserade bygger också på idén om det naturliga, att sex kan vara ganska mycket olika saker. Ibland är det jättekul, ibland är det skittråkigt. I ett samhälle som USA så skildras inte sexualiteten på samma sätt rent kameramässigt. Det är en annan typ utav kroppar, mycket mer fokus på själva akten än vad det är i de här mer realistiska filmerna. De kroppar man ser avklädda är väldigt estetiska.

Marcus: Jag tror David Denciks och Maria Kulles humorknull i växthuset i Allt om min buske, kommer närmast den gamla utländska klichébilden av Sverige som frigjort sexland där människor släpper loss, gärna i naturen. Men det kanske är det där jordstampade golvet och Denciks 70-talsmässiga skägg som gör det. Eller hur han efter sexet går ut naken i trädgården som värsta avslappnade nudisten och kissar på ena husväggen.

Carl-Michael: Jag gillar att vi slapp den slappa filmdialogen med dess pinsamma vardagshärmande realism i växthusscenen – istället gestaltas en kåthet som blir mer intim genom att vara oväntad. Dessutom var scenen bokstavligt naknare: härligt att se den manliga skådisen obekymrat ta sig på könet. Skönt att se en ömsesidig, förbryllad åtrå nå sin fullbordan utan ångest. Synd att alltihop avbröts. Ett minus – liksom i den första scenen från samma film – var det bullriga flåsandet som gissningsvis skulle beskriva begär. Men det är skillnad på att beskriva och att gestalta.

Emma: Nakenheten i Allt om min buske känns rätt modig, trots att det för det mesta är dåligt med hud på film. Och manlig full frontal-nakenhet ser man väldigt, väldigt sällan på film.

Johanna: Allt om min buske var ändå ett ganska lyckat försök till en sexkomedi, vilket ju är en ovanlig genre i Sverige. Innehållet var sedan ändå rätt förutsägbart, vilket gäller alla straighta sexscener i mainstreamfilmer – och förutsägbarhet är inte lustfyllt, det känns plastigt. Det är tråkigt eftersom man gärna vill engagera sig i karaktärerna om filmen annars är lite söt eller bra, men sexklichéerna tar över och reducerar dem till funktioner.

Edda: Det framstod för mig som paradoxalt att man försöker sälja den som en sexkomedi, med tanke på vilka sexscenerna är. Jag blev förvånad, det är väldigt långt ifrån den där tendensen till romantiserande, kittlande pseudoporr som är hämtat från USA:s kommersiella filmlandskap, där man mycket tydligare försöker närma sig bilden av idealsexualiteten.

Anja: Jag tycker att det är väldigt speciella sexscener i Allt om min buske. Som i det här första samlaget: hon ser helt uttråkad ut och det bryter helt emot hur sex skildras i pornografi, som är väldigt fokuserad på kvinnors enorma upphetsning. Det är kvinnor som står för hela begärstemat i hårdpornografi. Det är de som låter, det är de som säger ”ta mig”. Män är väldigt tysta i den traditionella pornografin, de bara gör liksom. Kvinnan förkroppsligar bådas begär rent berättelsemässigt. Men i den första scenen i Allt om min buske stönar hon inte, hon låter inte, och sen den här grejen i bakhuvudet på honom va…

Edda: Det är allmänt tråkigt, det är en sådan alltigenom bristande sensualism i den scenen. De pratar om småsaker, de sätter igång och mitt i alltihop kommer det en fågel som ska kastas. Det är det absoluta misslyckandet och det ger en fruktansvärd bild av äktenskapet. Över huvud taget är det väldigt många skildringar av tristessen och den misslyckade heteronormativiteten. Och ett misslyckat försök att bli bi. Också när det är sexualitet mellan två kvinnor så är det klumpigheten och misslyckandena som kommer fram.

Anja: Scenen med de två kvinnorna vid dammen som också finns med i Allt om min buske, den är så överdrivet icke-erotisk. Däremot tycker jag att växthusscenen är bra, den är annorlunda.

Edda: Mannen i växthusscenen har ett okomplicerat förhållande till kvinnans inviter. För honom är det en självklarhet att det är trevligt, han sätter bara igång och gör det. Men för hennes del är det uppenbart att det är en transaktion. Hon håller på att förlora sin trädgård och han är där efter att en kommission har kommit och granskat hur trädgården är skött. Och den är helt förstörd. Hon säger sedan till sin syster att hon offrade sig för sin trädgårds skull. Att man offrar sig, att man ger männen sin dygd, är ett ordval som hör till 1800-talet. Jag tycker det var väldigt besynnerligt att det förekom i den här filmen. Det är ett språkbruk som understryker det kommersiella värdet av kvinnans sexualitet. I mitten av 1900-talet kom p-piller och den sexuella revolutionen, man hävdade kvinnans rätt till njutning och att könen var likställda. ”Offer” är ett ordval som inte är tidsenligt. Eller så har det blivit tidsenligt igen, jag vet inte. Det var i alla fall anmärkningsvärt.

Jonas: Blev du upprörd av det?

Edda: Nä, jag blev inte upprörd! Jag har egentligen inga problem med sexualitet som transaktion. Det är ett sätt att skildra sexualitet som går emot den normerande synen på hur den fina och värdefulla sexualiteten ska se ut. Någonstans mellan socialhögskolans broschyr om sexualupplysning och de feministiska tidskrifterna blir sexualitet ett besvärligt ämne för individens integritet. Man intresserar sig väldigt mycket för frivilligheten, att sex ska vara en frizon från den kapitalistiska logiken. Det ska handla om känslor, man ska uppleva närhet och en äkta relation till en annan människa. Man ska respektera människors självbestämmande och det är väldigt viktigt med gränser som vuxengränsen och artgränsen, att det är vuxna människor som går med på att ha sex med varandra utan att förvänta sig någon annan vinst än själva njutningen. Och de ska genom sexakten ingå i en närmare relation. Det här idealet gör att vissa företeelser blir väldigt skandalösa. Sex med stor åldersskillnad blir till en stor skandal, sex med djur eller sex där pengar eller andra förhandlingar förekommer är också skandalöst. Men transaktioner och andra saker som inte ska förekomma i idealvärlden förekommer de facto, och det beskrivs i växthusscenen.

Jonas: Vilka problem medför den här sexualmoralen?

Edda: Nämen, jag säger ingenting om det, det är ju fint. Men den moraliska sexualiteten är inget naturligt, det är en perversion bland andra. Men sexualmoralen gör att det finns de som utövar den fina sexualiteten och så finns det de perversa. Då blir det som med Prideparaden, det finns en pride och det finns en shame. Jag tror att de perversa har mer kul, mindre tristess än människorna i de här filmerna. Men det är min privata fantasi.

***

Jonas: Finns det en typiskt svensk sexualitet?

Johanna: Jag vet inte om det är svenskt eller det faktum att de flesta sexscenerna beskriver något slags nordeuropeisk urban neurotisk medelklass, men det finns nog en ”inte ska väl jag”-känsla där, att karaktärerna liksom inte känner att de förtjänar någon njutning och därför inte vill vara till besvär. Det gäller återigen särskilt tjejerna eftersom killarna nästan genomgående tar initiativet.

Carl-Michael: Det finns en typisk svensk filmsexualitet: från Vilgot Sjömans 491 och framåt har den varit fixerad vid ångestladdade, tvångsmässiga samlag. Det finns en hel del undantag, tyvärr oftast pinsamt romantiserande istället.

Anja: Arn var nästan som en parodi på den här romantiserade femtiotalsbilden. Den var ett skämt! Jag förstod inte vad jag såg för någonting! Och det är ju en klassiker, det här att man filmar ovanifrån, alltså från mannens perspektiv. Alltså att man har mycket mer fokus på hur kvinnor ser ut i själva sexakten.

Edda: Haha, den scenen har jag fullständigt förträngt, nej vad är det här? Nej, jag kommer inte ihåg detta överhuvudtaget!

Johanna: Varje bild i Arn-sexet hade fungerat som ett omslag till en Harlekinroman.

Marcus: Det är ju riktigt klichémässigt med smäktande Hollywood-stråkar, och när de hånglar som mest på gräset så klipper det in lite snurrande trädkronor och sen är det över. Och då ligger de invirade i någon konstig filt, som precis täcker hennes bröst och hans snopp. Så att det enda man tänker på är att jaha, Sofia Helin ville inte visa brösten, så då fick de lösa det så här.

Carl-Michael: Medeltida sex var smutsig och hade inga stråkar. Det här såg ut som en reklamfilm för schampo.

Marcus: Tillsammans med Arn har Underbar och älskad av alla verkligen det fegaste och mest traditionella sexet. Hångel med mannen ovanpå och kvinnan under och sen klipp till efteråt.

Carl-Michael: Underbar och älskad av alla. Varken realistiskt, sub-realistiskt eller surrealistiskt framträder den här sortens kristdemokratiska sexscener som ideologiproduktionens skrattretande klavertramp.

Anja: Sexet ska inte vara huvudpoängen, samlagets traditionella funktion är just att man bara ser det initieras och att det är scenen efteråt som etablerar karaktärernas relation.

Marcus: Det finns så klart idéer kring hur man brukar skildra sex på film och samtidigt idéer om hur man ska göra för att bryta mot det. Och sådant går det ju trender i. Användandet av missionärsställningen är ett bra exempel på det. I Arn känns det helt förväntat att Sofia Helin ska ligga underst, för att de verkligen bara vill berätta ”kärlek och romantik” i den scenen och inte vill riskera att publiken börjar läsa in en massa andra saker. Och det är fånigt, men det kanske man skulle göra som publik också, om det var Sofias karaktär som låg överst och den manliga hjälten som låg underst. Man skulle i alla fall reagera på det för att det skulle bryta av. Så jävla fånigt, egentligen, men så starka är konventionerna. Jag menar, det är ingen slump att Roy Andersson väljer att ha kvinnan on top när han ska försöka bryta sexkonventioner i sin scen.

Emma: Den scenen är någonting helt annat, och svår att jämföra med de andra. Men den är… roligast.

Johanna: I all sin absurdism har scenen i Du levande också ett fantastiskt innehåll – handlingen avstannar inte, vilket nästan är det viktigaste när det gäller sexscener. Berättarmässigt känns den, precis som avrunkningsscenen i Linas kvällsbok, påverkad av sexscenen i Jeunet och Caros Delicatessen, som förstås är filmhistoriens bästa.

Marcus: Jag tycker om scenen i Du levande för att den är ful och vacker. Den är fin för att man bara aldrig sett den förut. Och för att den är så lång. Den stora kvinnan med hängbrösten och militärhjälmen bara njuter och njuter ovanpå sin gubbe, som ligger och oroar sig över pensionsfonderna.

Anja: Kontraktet med publiken är väldigt viktigt när man börjar använda explicita sexscener i vanliga ickepornografiska filmer. Man månar om att det inte ska vara upphetsande, för att det då skulle bryta mot berättelsetemat, som i den korta, ordlösa scenen i Darling där hennes kyla är en del av berättelsen. Nu går man igång på olika saker, men scenen i Du levande skulle faktiskt kunna ge ett visst utrymme för att bli upphetsad eftersom det är en människa som njuter. Jag menar, hon njuter och han pratar om något annat, men hon njuter ju faktiskt verkligen. Och det är fetischistiskt någonstans, hon vill ha på sig den här kaskhjälmen när hon rider honom, vilket också understryker hennes egen njutning, liksom att det här är vad hon vill. Men det finns en ambivalens här. Det är liksom ändå inte gjort för att man ska bli upphetsad.

Edda: Om den scenen sticker ut så sticker den inte ut på det viset att den öppnar vägen för någon slags identifikation eller sådant som behövs i en pornografisk skildring av sexualitet. Men den var könsöverskridande på så sätt att det var mannen som var helt borta från den andres njutning. Haha, han höll på att tänka på sin bil och sin pensionsförsäkring eller vad det var. Det är en väldigt medveten kommentar till den här tristessen och det här samhällssystemet som har skapat en sådan avsexualisering. Han var väldigt explicit, lät mannen hålla på att tänka på hur aktierna går vilket hindrade honom från att egentligen uppfatta någonting om vad som hände med hans kropp.

Scenen är så fruktansvärt brutal, så brutal. Hans själsliv är fullständigt uppfyllt av ångest inför en imaginär förlust av värde. Det här samhällssystemet är ju inte bara kapitalistiskt och rått utan skapar också fruktansvärda mängder ångest hos folk om hur det ska gå med både terrorismhot och börsens upp- och nedgångar och så vidare. Ganska mycket av våra liv handlar om hur vi ska kunna möta de här hoten på olika sätt, till exempel arbeta väldigt mycket för att stå emot de här upp- och nedgångarna. Scenen är en ganska rå kommentar till den tid vi lever i. Frågan är också om man ska klassificera den där scenen som en sexscen överhuvudtaget.

***

Jonas: Var det lustfullt att se sexscenerna?

Emma: Lustfyllt, som i att jag blev kåt? Nej, det kan jag inte påstå.

Carl-Michael: I de flesta av fallen var det en ren plåga. De andades en motvilja mot erotik och obehagliga ambivalenser som kanske avspeglade inspelningsförhållandena, kanske manusförfattares och regissörers oklara föreställningar om vad de vill göra.

Marcus: Det är alltid kul att se sex på film. Men jag kan tycka att det ofta känns lite pinsamt att se svenska skådespelare klä av sig och spela sexscener. Då vill jag gärna börja prata och kommentera det samtidigt som jag kollar. På något sätt är det lättare med Hollywood, där stjärnorna känns långt borta och pratar ett annat språk. Det är ju som att man tycker det är lättare att säga ”I love you” än ”jag älskar dig”. Men det är ju också hemskt egentligen.

Johanna: Det var lustfyllt att se klippen med ungdomar, eftersom skådespeleriet var så omedelbart, det var lustfyllt att se Du levande, eftersom man inte kunde förutse vad som hände. Och det var lustfyllt med Nina Frisk, eftersom man inte visste exakt vad som skulle hända och dialogen kändes så bra.

Emma: Jag tyckte om scenen i Nina Frisk, men jag har inte sett hela filmen. I den fanns en hel uppsättning känslor som man kunde ana mellan raderna. Ett förtroende dem emellan, en intimitet. Den kändes mest ”på riktigt” och naturlig.

Johanna: I alla scener utom Ciao bella och Nina Frisk verkar det som att mannen tappar intresset för den kvinnliga personen och hennes önskemål genast när de får tillgång till den kvinnliga kroppen. Det manliga begäret är omedelbart och okomplicerat, männen behöver egentligen bara övervinna sin blyghet. Men det framställs också som något själviskt, djuriskt och komiskt. Begär är väldigt mycket något oöverlagt och plötsligt, vilket det nästan måste vara för att övervinna karaktärernas neuroser. Men när det gäller de kvinnliga karaktärerna räcker det inte, de är alla lite som Nina Frisk, som i princip bara har haft sex onykter det senaste årtiondet.

Carl-Michael: Scenerna säger en del om svenska filmskapares fördomar om manlig sexualitet och deras ovilja att göra upp med de fördomarna: karlar är dumma, okänsliga och kåta som katter utan att ha en aning om vad sex kan vara. Flåsande djur i missionärsställning.

Anja: Man problematiserar inte manlig sexualitet, den är liksom bara där. Det är liksom lust punkt slut. Och när sexualiteten ska vara mer komplicerad så är det fokus på kvinnor. Det finns en förenklad bild när man beskriver män och sexualitet. De gör och så kommer de och så är det slut. Om de inte har potensproblem då.

Emma: På ett sätt gillar jag faktiskt den lite småcorny sexscenen från Se upp för dårarna, just för att den handlar om tjejens njutning och att kameran fokuserar på manskroppen för en gångs skull.

Carl-Michael: Den spexiga dansen och den glatt gladporriga dialogen hade sin charm. Minus för fantasilös missionärsställning och kvinnans som vanligt inte helt entusiastiska deltagande.

***

Jonas: Vilka scener tyckte ni mest om?

Anja: Jag tycker växthusscenen var bäst.

Emma: Det är väldigt svårt att säga vilka man ”tycker mest om” när man inte sett alla filmerna i sin helhet. En sexscen är ju, eller kan i alla fall vara, väldigt mycket mer än själva sexet där och då. Det handlar ju om varför de har sex. Vad har de för relation, vad har utspelat sig mellan dem tidigare? Är det ett hämndknull? Hur mår de? Har de sex för att de är ledsna, arga eller för att de aldrig mer kommer att ses?

Marcus: Jag tycker faktiskt att Ciao bella lyckas bäst i båda sina sexscener. I den första för att den är så gulligt misslyckad. Fast hon bara ligger där som en död fisk när han slickar henne, så fattar man ändå att det är ett fantastiskt ögonblick i deras relation för att de verkligen är kära i varandra.

Anja: Hon suger av honom och sen så slickar han henne och det är väldigt tyst, haha. Det är inte gjort för att hetsa upp publiken och det ser man genom att kameran står stilla. I porrfilm har du kameran som är väldigt fokuserad på ansiktsuttryck, själva könen, själva görandet. I mer romantiserande sexscener glider också kameran över ansikten som blundar och kroppar i silhuett. Jag tycker man ser att när kameran är sådär stillastående, ska det vara som en helhetsscen, en realismförankring. Det tycker jag är tydligt i Ciao bella.

Carl-Michael: Om meningen var att skapa ångest var den scenen lyckad. Men varför ska det alltid verka som om ungdomar inte gillar sex? Det obehagliga brusandet och det skakiga fotot skulle väl kännas dokumentärt men verkade mest taffligt. Däremot var den andra scenen ur filmen – den i duschen – bitvis riktigt vacker.

Marcus: När de knullar i duschrummet i slutet så lyckas det bli både porrigt och romantiskt på samma gång. Och allt är superfint fotat av Andréas Lennartsson.

Emma: Scenen i duschen är hyfsat fin, ett plus för att hon hela tiden är den drivande, och inte har sex bara för killens skull som i många av de andra scenerna.

Edda: Ja, scenen i duschrummet var bättre. Det fanns någonting där som inte fanns i deras första interaktion. Men jag tänkte också på att det finns en sexuellt korrekt ålder, som är väldigt påtaglig och den går igen också i de här filmscenerna. Sexualitet går att föreställa sig som någonting njutbart och lekfullt i en viss ålder.

Emma: Det är överraskande att det finns människor som anser att sexscener liknande den där killen i Ciao bella går ner på tjejen är ”kontroversiella”. Även om en sådan oralsexscen aldrig skulle kunna göras i en mainstreamfilm i USA.

Edda: Jag trodde att Ciao bella skulle vara fruktansvärt rasistiskt dravel, men jag blev glatt överraskad när det inte var så farligt. Killen framstår inte bara som en schablonsvartskalle, utan det är en människa med vissa egenskaper. Så ur den synvinkeln så tycker jag den här filmen var bra. Samtidigt var till exempel den scenen där den här tjejen suger av honom en typisk vit mans-fantasi om vad italienarna får som de inte själva får, för att de ska ha jämlikt sex med den blonda kvinnan som av någon okänd anledning ändå faller för alla svartskallar på sättet de skulle vilja att de faller för dem. Jag tror att etnicitet spelar en roll i hur man beskriver attraktion och den vita kvinnans begär. Linnea i Ciao bella är exotistisk, och beredd att spela en roll som hon annars inte är beredd att spela.

***

Jonas: Mot bakgrund av 2007 års sexscener, vilken sexscen vill ni se 2008?

Marcus: Jag vill se en trekant.

Emma: Jag vill inte se en specifik sexscen, jag vill se mer sex på film. Basta. Sexscener som de i tv-serien Tell me you love me, där det finns tusen olika känslor som lurar under sexet, där manuset är fantastiskt välskrivet och skådespelarna magnifika!

Johanna: Jag skulle vilja att filmmakare – manusförfattare, regissörer, fotografer, skådisar – skulle droppa sina förutfattade meningar om hur en sexscen ska se ut och i stället vända sig till sina egna erfarenheter av hur sex faktiskt är. Sexscener har blivit ett simulacrum, de är kopior på varandra i stället för filmiska tolkningar av verkliga erfarenheter.

Anja: Särskilt i ungdomsfilmer skulle jag vilja se lite mindre av de här klassiska tjejerna som tuggar tuggummi och runkar av killar.

Carl-Michael: Det vore intressant att se filmskaparna försöka göra erotisk film, inte bara en sexscen här och där. Varför alltid ett samlag i missionärsställning eller en avrunkning: vart tog de andra miljonerna sätten att knulla på vägen? I grund och botten borde filmskaparna inte vara rädda för att göra publiken upphetsad. Gestalta åtrån, lura de vanliga förväntningarna, kringgå fördomarna, klä av skådisarna ordentligt eller gör som Håkan Alexandersson i de suveräna sexscenerna i Res aldrig på enkel biljett från 1987: låt skådisarna gå hela vägen i en storslagen, fantasifull vision.

Edda: Jag skulle vilja se mycket mer perversa människors liv. Det vore roligt med lite mer marginella människor som lever andra slags liv och lever ut andra slags sexualiteter. Det är också svårt att avgränsa vad som är en sexscen. I det här urvalet definierades uppenbarligen inte drömmerierna om olika kvinnor i Ett öga rött som sexscener. Det är inte självklart, man kan ju definiera sex som många olika saker. Man kan definiera sexualitet som någonting som har med könsorgan att göra och i så fall så kan man inte exkludera våldtäkt hur som helst, som det också har gjorts i detta urval. Men jag skulle hellre vilja se en vidare begreppsbestämning på vad sexualitet är som inkluderar människors fantasier och allmänna laddningar. Som i den där Buñuel-filmen, Frihetens fantom, där en man säljer pornografiska vykort i Paris. De föreställer byggnader.

 

Sexscenerna i 2007 års svenska filmer

Linas kvällsbok – första kvällen (1:42 min)
Danne och Lina hånglar i hans säng. Han tar hennes hand och för den mot sitt kön, Hon börjar besvärat runka av honom och tittar hela tiden bort. Han instruerar henne hur hon ska göra: ”Tänk att du skakar hand med någon. Den styrkan.” Lina tittar på utvikningsposters som Danne har på väggarna. Klippningen intensifieras i takt med Dannes upphetsning, bilder på affischerna, ett nickande troll och slutligen en pulserande lavalampa när han kommer. Lina ser oberörd ut och torkar bort sperman med hushållspapper. Danne sträcker handen mot hennes byxor, hon vill inte, trots att han säger: ”Jag måste ju betala tillbaka.” Lina ursäktar sig med att hon har mens och får sedan bråttom till bussen.

Linas kvällsbok – andra kvällen (0:59 min)
Vi hör Linas dagbok läsas upp samtidigt som hon runkar av Danne. ”Det är ju inte hela världen, det är ju bara en hand. I ett förhållande måste man ge och ta.” Han ber henne öka tempot. Hon berättar att de alltid gör samma sak. ”Jag runkar av honom, låtsas ha mens, och tar halv tio-bussen hem. Men så mycket fattar jag att jag inte kan ha mens hela tiden. Då kom jag på vad jag hört: man kan fejka orgasm när killar blir för tråkiga. Då slutar dom.” Vi ser Lina ligga i sängen med armarna korsade över brösten. Danne hinner knappt röra vid henne innan hon börjar stöna högt. Danne ser chockad ut och frågar om det gick för henne. Hon svarar ja. Danne: ”Värsta puman! Det trodde man inte om dig, att du kunde släppa loss så!”

Linas kvällsbok – hallen (0:51 min)
Lina kommer till Danne för att göra slut. De kramas och börjar hångla. Han för ner henne på golvet och knäpper upp hennes jeans. Hon säger ”kondom!” men han lovar att ”dra ut den”. De har sex i missionärsställning. Vi ser dem genom en dörröppning en bit bort. Lina stirrar upp i taket. Han kommer i henne. Hon blir arg och springer därifrån.

Linas kvällsbok – tredje kvällen (0:56 min)
Lina ligger på rygg med armarna korsade över brösten. Danne frågar om han ”får komma in nu?” Hon stirrar upp i taket medan han tar på en kondom och lägger sig tillrätta. Hon grimaserar när han kommer in i henne. Sedan korsklippning mellan missionärssexet och hennes fantasier om att killen hon egentligen är kär i sätter en blomsterkrans på hennes huvud. Danne kommer och rullar av henne.Hon vänder sig bort. Han omfamnar henne och säger att de passar ihop ”som yin och yang”. Lina stirrar sammanbitet bort.

 


Allt om min buske – växthuset (1:08 min)
Lily visar Henning sitt växthus. De står nära varandra, stämningen är laddad. Henning grappar plötsligt tag i Lilys bröst. Hon tar av sig klänningen och säger: ”Är erektionen maximerad? Bra, då kan vi inleda själva samlagsfasen.” Hon breder naken ut sig på växthusgolvet. Henning klär av sig i en helbild och lägger sig över henne. Kameran glider iväg och fokuserar på en radio. Vi återkommer till paret efter sexet. Lily fäller beundrande kommentarer om Hennings ollons purpurfärg. Han säger att han ska ägna sig åt henne hela dagen, och går naken ut och kissar på växthusets ena vägg. Lily ligger avslappnat kvar på golvet.

 

Allt om min buske – dammen (1:24 min)
Isabel står vid dammen och röker. Karin kommer och omfamnar henne bakifrån, och kysser henne sedan. Isabel tar av Karins klänning, och de rullar ner i gräset. Isabel ligger ovanpå Karin och kysser henne. Karin är stel, och Isabel frågar: ”Vill du eller vill du inte?” De kommer av sig. Isabel börjar kyssa henne igen, men tröttnar på det dåliga gensvaret. Det är mörkt och tyst.

 

Allt om min buske – sovrummet (1:10 min)
Karin tar av sig klänningen, Nils närmar sig naken och omfamnar henne bakifrån. Han kysser hennes nacke medan de småpratar om kvällen som varit. De sjunker ner på sängen och hånglar. Nils vänder på Karin och kommer in i henne bakifrån, kameran är nära hennes ansikte. Hon ser mest uttråkad ut. Han stöter till en mobil som föreställer en fågel och hänger i taket. Irriterat sliter han ner den och kastar ut den genom fönstret. Karin ifrågasätter varför han kastade ut mobilen och scenen övergår i frustrerad dialog.

 

Arn – tempelriddaren (1:03 min)
Arn och Cecilia hånglar i en björkdunge. Han kysser hennes axel, hon tar av honom tunikan. De sjunker ner i gräset, han hamnar överst. Cecilia smeker Arns rygg i ett par närbilder. Sedan klipp till trädkronorna ovanför och tillbaka till Arn och Cecilia som ligger invirad i en filt som täcker det mesta av kropparna.

 

Underbar och älskad av alla (0:16 min)
Bella kommer hem till Micke. Han möter henne i dörren, kysser henne bestämt och tar av henne jackan. Han föser ned henne i soffan. De rullar runt med skorna på och hon stöter till en golvlampa. Sedan klipp till när hon senare ligger ensam i sängen och hör hur han lagar frukost.

 

Du levande (1:57 min)
En kvinna i en kopparhjälm rider en man i ett sovrum. De verkar trots den kroppsliga föreningen vara i skilda världar: Hon stönar och uttrycker hur skönt det är, medan han är ointresserad och tittar istället mot kameran och talar om sina pensionsfonder. Den långa scenen saknar klipp.

 

Darling (0:10 min)
Eva och Nico har haft en utekväll tillsammans, som slutar hemma hos honom. Kameran rör sig över nattduksbordet mot sängen där han ligger ovanpå henne. Precis när vi når hennes nollställda ansikte blir bilden svart.

 

Nina Frisk (0:40 min)
Nina och Marcus ligger i var sin säng och pratar i telefon. Hon är på utlandsresa, han i Stockholm. Hon berättar att hon inte har haft sex nykter på väldigt länge. Han säger att han finns där. Nina sträcker ut handen och scenen övergår till att de ligger tillsammans. Han ligger ovanpå henne på vardagsrumsgolvet, hon har fötterna i vädret och stönar högt. De avbryts av att Marcus son kommer in i rummet.

 

Se upp för dårarna (1:35 min)
Stefan strippar inför Elin. Han dansar en sexig dans med pistolgester och smeker av sig tröjan till hög musik. Han hoppar upp i sängen och juckar i luften i en närbild. Han kastar sig teatraliskt över henne och säger att ”Nu blir det åka av!”. De kysser varandra intensivt i siluett. Klipp till ett medelålders par som ligger vända bort från varandra i sängen. Han sträcker handen mot hennes kön, men hon föser bestämt undan handen. Tillbaka till Elin och Stefan som har vilt sex i missionärsställning. Närbild på Elin som skakar och stönar. Sedan närbild på Stefan som kommer, och sedan faller ner på henne med ett stön. Hon ler, men verkar missnöjd när han frågar om det är okej att han ”blundar lite” istället för att fortsätta.

 

Ciao bella – natten (2:09 min)
Linnea och Mustafa (som låtsas vara italienaren Massimo) hånglar fumligt på Gothia Cup. Hon rättar till sitt hårspänne och ber honom säga något. På stapplande engelska säger han att hon är vacker som en ros. I en närbild rör han vid hennes bröst. Hon går ner på honom och kommer åt med tänderna när hon börjar suga av honom. Han stönar till ganska lågt och kommer fort. De lägger sig på golvet, han slickar henne. Han frågar om det är skönt. Hon svarar ja. Efter en kort stund frågar han: ”Did you come?” Hon svarar med ett sävligt ”yes”.

 

Ciao bella – duschen (0:38 min)
Linnea och Mustafa står i var sitt duschbås i ett omklädningsrum. Hon går in till hans bås och kysser honom målmedvetet i närbild. Plötsligt ligger de på kakelgolvet. Hon sitter ovanpå honom i en helbild. Tystnad under hela scenen.

Annons