Bloggar Jacob Lundström Jacob Lundström, 21 februari 2008

Biorace och hiphopvideo

> Imorgon har Morgan Pålsson – världsreporter premiär. Det är en svensk åttiotalskomedi som utspelar sig i ett nordafrikanskt land ”som ingen hört talas om” och jag förstår inte om det är meningen att det ska vara roligt. Det är mycket i Morgan Pålsson – världsreporter som jag inte förstår om det är meningen att... Read more »


> Imorgon har Morgan Pålsson – världsreporter premiär. Det är en svensk åttiotalskomedi som utspelar sig i ett nordafrikanskt land ”som ingen hört talas om” och jag förstår inte om det är meningen att det ska vara roligt. Det är mycket i Morgan Pålsson – världsreporter som jag inte förstår om det är meningen att det ska vara roligt. Antagligen ska det det, men är det inte. Premiär har också Doug Limans nästan lika usla Jumper – en ungdomsfilm på tomgång, inte bara i bemärkelsen att den handlar om teleportation. En utstrålningsfri Hayden Christensen gör rollen som ”hopparen” David som rånar banker ena sekunden, fikar ovanpå en pyramid den andra, landar en brud i London den tredje och surfar i Fiji den fjärde. ”Super Frat Boy” kallar Dana Stevens honom. Paul Haggis ömsom vaga, ömsom skrikiga In the valley of Elah går även den upp. Haggis ”Irak-film” är lika delar trevande kriminalhistoria och maskulinitetsuppgörelse à la Susan Faludi. Två gånger säger en sammanbiten Tommy Lee Jones åt personen i andra änden av luren att sluta gråta – han orkar inte höra på. Tommy är sådär förutsägbart bra som grinig gammal gubbe som får revidera sina värderingar, att jag såhär i efterhand nästan blir lite trött på honom (men bara nästan). Säkert tycker Daniel Day-Lewis-antagonister att också han är förutsägbar i PT Andersons oljeepos There will be blood. Men han är fantastisk förstås, liksom filmen i övrigt. Veckans bästa biopremiär, hurra!

> The Video Vixen Strikes Back? Mmm, Spike Jonzes och Kanye Wests video till Flashing lights har höjt ögonbryn, orsakat huvudbry och väckt irritation sedan premiärvisningen på den amerikanska grammisgalan förra veckan. Vad ska det här betyda? Varför slutar den sådär plötsligt med mer än en minut kvar av låten? Kommer det en uppföljare? ”It’s The Sopranos all over again!”, som någon uttryckte det. Men videon har också fått igång en del småintressant intertextuell analys.

Nytt nummer!